Grannarna våra kom hem från Mallorca Sent, mitt i natten, tog friden nu slut Undrar det gör jag hur vi nu skall orka Att lyssna på grannen med väloljad trut
Hon gapar hon skriker och väsnas väl mest Det låter nog värre än menat Men när hon är borta blir livet till fest Och tiden den har bara skenat
Jag räknade dagar som fort blev till färre Och tiden den ville jag stanna För damen i fråga med åren blir värre Jag torkar nu svett ur min panna
Hur skall jag göra med tanten där hemma Tänk om hon ej sa ett knyst Tänk om man munnen på henne kan klämma Då äntligen blev hon väl tyst
Nä det är nog inte så fel som det låter Ibland är hon trevlig men stackars den man Sven-Erik han river sitt hår och han gråter Det är han som är gift med Susanne
/Lasse Nygårds |