Som arbetsgivarens fånge Har tagits en karriärist Som står där med svullnade bånge och klättrar på stegen, javisst
Han vet inte bättre dessvärre För arbete är ju hans borg Men tjänsterna ses nu bli färre Till karriäristernas sorg
För finns ingen tjänst mer att söka Så har han förlorat sitt liv Han måste då börja försöka Att hitta ett vardagsmotiv
För ribban som fanns i hans bralla För tjänster den reste salut Den slaknar och kommer att falla Och aldrig mer tittar den ut
/Lars Nygårds |