Ordkonst

Vi skall på resa till mörkaste skog Vi skall på resa till mörkaste skog Långt ner i Småland går färden Dit kördes bilen, men hemåt vi drog Från MC så ser vi nu världen En liten semester det kallar vi detta För vi är ju lika som bär Du och jag Jag är Din knutte och Du är min spätta Vi njuter tillsammans var dag Allt vi kan göra tillsammans min kära Är ju en stund utav glädjefyllt rus Jag har ju mer än en man kan begära För Du har ju fyllt mig av ljus Visst är det kul att vi hojen skall byta Men detta betyder så lite ändå Visst kan man ha denna hoj för att skryta Men då kan man inte förstå Att livet är större än tingen man äger Att lycka är större än jättedyr sak Att köpa en grej kan ju vara en seger Men allting kan rasa med brak Den riktiga lyckan, den sanna i livet Den får jag från Dig, lilla älskade vän Att någonsin få den skall ej tas för givet Det hör jag från alla de män Som kallar sin fru för en riktig ragata Som inte vill åka från arbetet sitt För där har de någon som bara vill tjata Och missnöjet har de ju spritt Saker kan aldrig bli större i livet Än lyckan jag får utav Dig varje stund Du är det viktigaste och det är helt givet Att Du för min lycka står grund /Lars Nygårds « Tillbaka