Ordkonst

Min kära lilla flicka Min kära lilla flicka Har lyssnat på sin vän Och blev så rädd, fick hicka Hon hade det på känn För även hon är utbränd Symptomen ser hon klart Hon blir till sinnet stressad Det är ju uppenbart Hon blev så blek i huden Och orken sinar ut Stackars lilla bruden Som tror att allt är slut Hon vandrar hem till backen På darriga små ben Hon svettig är i nacken Och känner sig så klen Och med sin svaga stämma Och med en bruten röst Så säger hon där hemma -Kom hit och ge mig tröst Visst sa Lasse, maken Men lyssna först på mej Jag vet en del om saken Och ännu mer om dej Du är ju hela solen Som strålar i mitt liv Så sätt Dig ner på stolen Och hör på mitt motiv Det är ej som Du säger För utbränd är Du ej Det drabbar inte tjejer Som bor ihop med mej För om Din låga glimmar Som på utbränt ljus Så kommer jag och trimmar Och är nog rätt burdus /Lars Nygårds « Tillbaka